Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

FRÅGOR & SVAR

SVARAR PÅ FRÅGOR-INTE VÅGA SLÄPPA IN NÅGON

FRÅGA:

Har du alltid varit lika öppen och framåt som person?

SVAR:

Framåt har jag nog alltid varit, jag är väldigt nyfiken och har lätt för att fråga, ta för mig och ta plats. Jag har aldrig varit blyg, som liten så syntes jag och hördes överallt. Jag uppträde och spexade när jag kunde och var inte rädd för att göra bort mig.

Mitt driv och strävan framåt är nog den enda röda tråden jag har i mitt liv, det är nog en av mina starkaste egenskaper.

Min öppenhet är något som bloggen hjälpt till med, förr var jag inte alls öppen. Jag hatade ordet öppenhet och älskade fasaden jag byggt upp kring mig själv. Jag hade så mycket jag ville dölja. Jag ville aldrig att någon skulle få reda på att bakom leendet fanns en mycket trasig flicka som egentligen behövde hjälp. Öppenhet har alltid varit ett laddat ord för mig, jag har svårt att släppa in någon riktigt på livet av olika anledningar.

Bloggen fick mig till att våga öppna upp och inse att delar av min historia har gjort mig till den starka kvinna jag är idag. Saker som har hänt mig i tidiga år har jag inte kunnat påverka och det är saker som jag inte ska skämmas över. Men skammen som man bygger upp som barn etsar sig hårt fast.

Jag är klart öppnare som person idag och för många så upplevs jag nog som väldigt öppen då jag valt att dela med mig av små glimtar av min historia & den vardag som jag skriver om här. Men det är bara små glimtar och än idag så skulle jag inte säga att jag är en öppen person.

Jag är väldigt sluten när det väl kommer till kritan och det finns två personer som kommit mig in på livet under 35 år. Det är tragiskt nog så, men jag har lärt mig att acceptera att jag inte kan släppa in någon på det viset som de flesta kan. Jag övar, men det är svårt! Jag är så ”egen” av mig och har inget behov av att känna tillhörighet så som jag upplever att många har. Jag har alltid fått klara mig själv och det har satt kraftiga spår som jag jobbar hårt för att ta bort.img_2398.jpg

 

 

 

SAVARAR PÅ FRÅGOR -MIN STÖRSTA FOBI!

FRÅGA:

Jag har också emetofobi precis som dig, hur går det för dig med det?

SVAR:

Innan jag sätter igång och svara på frågan så tänkte jag bara berätta att emetofobi är en rädsla för att kräkas, kanske inte alla som vet det 🙂

Jag har brottats med denna fobi sedan jag var 12 år, fruktansvärt och fobin har styrt mig otroligt i perioder. Den har hindrat mig från att uppleva saker, samt låst in mig i mitt eget hem för rädslan av att smittas av andra.

Nu är vi inne i den jobbigaste tiden på året och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på det. Men jag vill säga att just nu som läget är, så har jag den bästa period för min fobi på flera år, jag tänker inte på det dagligen och jag styrs inte av fobin. Jag skulle fortfarande inte vara i samma rum som en som är/har varit sjuk, men jag går inte med hjärtklappning 24/7.

Dock så vågar jag inte vara allt för kaxig med att jag känner mig lugnare än jag brukar, jag tror inte jag är ”botad” från fobin, jag tror som den hobbypsykolog jag är att det har en stor bidragande faktor att mina barn inte varit sjuka denna vintern eller förra.

Men att jag tänker på det flera gånger i veckan och inte flera gånger om dagen i den värsta tiden på året är ett stort steg för mig, men jag är rädd att allt kommer tillbaka så fort nån i min familj blir sjuk. Men jag lovade mig själv 2018 att se positivt på allt och hoppas på att det håller i sig. Jag försöker resonera med mig själv och inte låta fobin ta över, för allt sitter i hjärnan, att kräkas är inte farligt och det är en väldigt ”enkel” sjukdom som går över snabbt. Problemet är att min rädsla bottnar inte i att jag är rädd för kräk, den bottnar i rädslan av att förlora kontroll och när man blir sjuk så förlorar du kontrollen över din egna borg dvs din kropp och för mig som i många år bara har haft mig själv att räkna med så är min kropps välfungerande min enda livlina.

För alla er som lider av samma fobi, Stay Strong snart är vintern över och vi är påväg till ljusare tider med mindre sjukdomar. b390afd1-014d-4a3c-aca0-ffce7f318a25.jpg

SVARAR PÅ FRÅGOR -FRÅGESTUND

FRÅGA:

Hej Emelie! Hur går det för dig med att äta vegetarisk/vegansk kost? Eller är du helvegan nu? Vore kul med en uppdate på kostfronten eller om du vill köra en till ”what l eat in a day”-video på youtube. Ha det BÄST!

SVAR:

Det går bra och det har ju gått ganska många år nu för mig som lakto vegetarian! Jag började som lakto/ovo vegetarian och hade som mål att bli vegan. Jag är vegan i perioder, men trillar alltid dit när det kommer till ost. Så jag har gett upp det där med att bli hel vegan, för mig är det viktigt att det inte ska kännas som ett tvång, utan det ska kännas som ett frivilligt val som jag medvetet gör för att jag vill det. Jag tror inte på förbud och om det nu är så att det är ost som är min svaghet så får det vara det. Samma var det för mig gällande ägg, jag älskade ägg när jag beslutade mig för att bli vegetarian så jag fortsatte att äta det, men gör det inte längre, jag äcklas av tanken idag av ägg.

Så för att uppsummera så äter jag nästintill som en vegan, men äter ost ibland. Jag tycker att alla ska äta det dom vill och känner för, min familj äter kött och jag är glad att de väljer att äta vegetariskt hemma, det är bättre än att äta kött hela tiden. Jag brukar säga till folk som inte är vegetarianer att jag är glad om de bara byter ut  några mål till vegetariska, det är bättre än inget, jag är ingen aktivist och låter folk göra vad dom vill.

Jag kan absolut göra en video på YT om vad vi äter här hemma, det är ju galet enkelt att vara vegetarian idag, det är förvånansvärt många som tror att det är svårt att laga vegetarisk mad dagligen, men det är det inte 🙂 eb0273a8-a681-4894-b3a9-d8b84cae4676.jpg 71df55b8-adde-45c5-ad2c-556f5a7f33ec.jpg 95c650d1-a4cb-4585-af98-6e58ef9fb2cf.jpg 926caa17-2ffd-42ac-96b3-596b191cb639.jpg

Överlever vårt äktenskap detta?! 

Igår fick vi en massa frågor om vår relation, min & Simons då alltså! 

Vilket är väldigt roligt, vi ska svara på alla frågor i en vlogg precis som utlovat senare idag 🙂 

Det är sjukt härligt att ha den typen av relation jag & Simon har, vi har precis som alla andra upp och nedgångar och ja, jag får ju erkänna att jag inte är den enklaste att leva med 😉

Men vi tar oss igenom allt och Simon har verkligen det största tålamod man bara kan tänka sig för mig. Han känner mig som ingen annan vilket gör att han på ett magiskt vis alltid finns där för mig i alla lägen. Likaså jag för honom!

Så håll i er ikväll så svarar vi på frågorna som kommit in på FB, vi får väl se om vår relation överlever dessa frågor eller om ni  ser oss skilja oss efter diverse saker vi inte är eniga om när vi svarar på era frågor, Hahaha!! 

Har du nån fråga du vill ställa här också så går det bra, vi spelar in om nån timme 🙂  

 

Svar på fråga -Relationsproblem

Jag älskar att kunna spegla hela mig själv i bloggen jag älskar att jag kan få dela med mig av min styrka som kommer från en svaghet från början, jag älskar att jag kan inspirera till att kämpa, till att våga drömma, våga ta steget, våga förändra. Det trygga är inte alltid det bästa, ibland måste man kliva ett steg åt sidan för att titta in på sitt egna liv. För just då, just då kan man verkligen se. Att gå i samma bana dag ut och dag in kan göra en blind, blid på livet och blind på ens egna drömmar och mål.

Vi är lärda att leva i tvåsamhet eller rättare sagt av naturen är vi flockdjur, just i denna tvåsamhet så ligger nyckelordet för hela relationen två. Vi är två om mål och drömmar, varken våra egna eller den andras är mer eller mindre värda, vi båda ska ska ta plats, vi ska känna oss sedda och hörda. Tyvärr ser verkligheten ofta annorlunda ut, tyvärr finns det män och kvinnor som styrs av sin partner, ibland omedvetet och ibland så finner de sig bara i det.. Varför? Det är en fråga som intressant. Jag får ofta mejl där man skyller sitt missnöje på sin partner. Jag är inte rätt person att vända sig till om man vill ha medhåll och hjälp till att måla upp sig själv till ett offer, nej jag är ärlig och sanningen gör oftast ont till en början, men jag tänker inte luta mig tillbaka och göra det bekvämt, utan jag väljer att ta striden.

Kanske är det av rädsla eller av ren bekvämlighet allt för många väljer att stanna i relationer man inte är nöjd med? Valet är upp till var och en, men kom ihåg att det aldrig går att skylla på någon, det är alltid du som har det yttersta ansvaret för ditt liv, det är inte synd om dig. Det är du som skapar ditt liv ingen annan, jag kanske låter hård, men jag vet, jag vet att det inte går att skylla på någon, du och bara du är ansvarig, ingen annan.

Så svaret på frågorna jag har fått är helt enkelt, våga ta striden, våga stå upp för det du tror på. Att tycka synd om dig själv kommer du ingen vart med.

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Joanna Swica
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sara Che
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding